Jo men ok det var väl inte så farligt, där på bürgeramt. Men jag var trött, bakfull och supernervös över att behöva tackla tyska myndigheten helt själv.
Så kommer jag in där o säger "hallo" och tanten där tittar knappt upp. Säger bara "fünfunddreissig". Jaha... Det kostade pengar här, eller? Nej, just det nummerlappen. Smart...
Hon tar mina papper jag har med mig, tittar skeptiskt på dem, skakar på huvudet. "Nein"... nehe. Sen frågar hon ut mig var i huset jag bor. Allt på tyska förstås så jag förstår knappt hälften. Försöker svara så gott det går. Sen blir det tyst. Hon knappar ursinnigt på sin dator.
Sen får hon mig att kryssa i massa tillval, alla på tyska så jag fattar ju inte vad de betyder, och skriva under. (Bella informerar om att jag har tackat både ja och nej till info från dem). Sen helt plötsligt får jag en stämpel på ett papper och ett "Bitte schön".
Jaså, det är nu jag ska gå härifrån. "Danke" kommer jag på att jag kan säga. Stapplar ut från rummet, drar igen dörren efter mig, som självklart inte har någon fjäder i sig så det blir ett världens brak när den slår igen. Bra, tack o hej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar